IM-vaka...

Lördag 18.45 - Elitgruppen startar årets Ironman Hawaii. 15 minuter senare startar resten av de 1800 man/kvinnor stora startfältet. I en liten lokal som till vardags är Karlskrona Simsällskaps kansli, sitter en bunt människor och följer det 8 timmar och drygt 17 minuter långa dramat. Jag är en av dem. Tiden är den som det tog för Craig Alexander att förbättra förra årets placering med en plats, upp till toppen av prispallen. Efter att förra årets segrare fått problem med cykeln och fått bryta och tvåfaldige tyske segraren Norman Stadler stannat för att strechta ett antal gången under löpningen kunde Craig Alexander stoltsera över mållinjen med god marginal ner till näste man. Som invånare i Norden får vi glädjas med Danmark som länge hade en gubbe uppe i täten och som dominerade den 18 mil långa strapatsen på cykeln.

Med god mat och mycket vatten så lyckades vi hålla oss vakna. Vi gav dock upp efter den första mannens intåg i mål. Kampen mellan kvinnorna var ändå redan mer eller mindre avgjord. Wellington hade redan då över 10 minuters ledning, trots ett 10 minuters uppehåll på cykeln då en eker stack håll på däcket. Med en rekordtid på den avslutande maran var det inget snack om saken, förra årets vinnare tog ännu en titel.

Ser redan fram emot nästa års vaka, och då kanske man själv är lite mer insatt i det plågeri som förekommer på den där idylliska ön som en dag om året istället omvandlas till en plats för tortyr och plågeri.

Kroniskt ?

Förkyld...Igen...För femte gången på 7 veckor...det känns jätteinspirerande att leva...livsglädjen sprudlar ut ur öronen och varje morgon flyger jag upp ur sängen, sugen och förväntansfull inför den nya dagen och vad den har at erbjuda. Fantasi? Just nu är det allt det är. Tyvärr. Var ganska längesen jag kände så. Glädje när jag vaknade. Livsglädje. Har jag rätt att klaga, som lever i en värld av överflöd och lyv? Läste i en undersökning att om alla människor i "västvärlden" skulle dela med sig av sitt överflöd till svältande, törstande, sjuka människor, skulle man kunna mätta hela jordens befolkning. Vår lyx kostar liv. Kanske fel uttryckt. Vår lyx skulle kunna rädda liv istället för att ge oss nödvändigheter som pizza, godis och alkohol, som givevis är extremt viktiga för människans överlevnad och lycka. Katrin Schulman var med i programmet Topform som sändes igår. Anna Skipper förbjöd henne att dricka alkohol under de 8 veckorna de skulle jobba ihop, varpå Katrin tyckte att det skulle bli de tråkigaste, mest tragiska veckorna i henns liv. Borde man kanske börja funder när man bygger sin lycka och sitt välbefinnande på alkohol. Jag hade iallafall gjort det. Vart vill jag komma? Jag vet inte. Har jag rätt att klaga? Jag har inget klart svar på den frågan. Ja och Nej. Men min klagan kommer inte göra att någon annan eller jag själv mår bättre, så jag ska göra mitt bästa för att försöka låt bli.

Slående likhet =)...

En vääääldigt rolig liten filmsnutt. Sian Welch & Wendy Ingraham kämpar ända in i mål i 1997:s version av Ironman Hawaii. Den är väldigt rolig i sig men nu kan jag inte hålla mig från att gapskratta vart enda gång jag ser den. Anledningen är Wendy Ingraham, hon som kommer bakifrån och går om på slutet. Hennes stil i löpningen liknar väldigt mycket Martins efter vi hade sprungit 2,5 mil förra lördagen. Slående likt om du frågar mig. Kolla länken så får ni se vad ni har att vänta om ni springer långpass med Martin.

http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w&feature=PlayList&p=17026704D6C8EF52&index=1

Bättre sent än i November...

5 veckor / 35 dagar / 2408000 sekunder. Det har gått ett tag men nu tar jag mig i nacken och lägger in ett inlägg. Livets / "karriärens" första triathlon är avverkat. Mycket roligt och motiverande för framtiden, även om det fanns krafter kvar på slutet. Var oväntat trött efter simningen och svor då på att mitt livs mening skulle vara att få ge igen på Chrille genom att få honom att börja spela Golf. På tal om golf så är jag kanske den första att representera en golfklubb, Trummenäs Golfklubb, i en triathlontävling. Jag hade iallafall mycket stöd från övriga klubbmedlemmar längs banan =). En mycket rolig upplevelse som förhoppningsvis ska kunna fyllas på med fler tävlingar och oförglömliga upplevelser.

...Förberedelser, tack pappa för att du vill vara en del av min 1 person stora CREW...

...Japp, det är jag den vite där. Det är tecken på att man är man nog att möta den kalla oceanen Östersjön utan våtdräckt...sen måste man ju ha något att skylla på eftersom jag inte var först upp direkt...

...men inte sist upp heller. Såg fram emot att få cykla...

...och det fick jag...här kommer jag tillbaka efter 2 mil på cykeln...

...löpningen var rolig. Här varvar jag halvvägs. Snart i mål...

...och där var jag i mål, tillsammans med den blivande golfspelaren...

Njuter av att kunna gå...

Det andra intensiva utbildningsdygnet i jakten på pappret som ger mig titeln "Diplomerad Idrottskaplan" är över. Med risk för att trampa någon på tårna presenterar jag denna bistra, något komiska sanning; Större delen av deltagarna i kursen är mer än dubbelt så gamla som jag. Kille som är näst yngst är 32. Visserligen längtar jag tillbaka till att vara barn ibland men i deras sällskap känner jag mer som spädbarn. De flesta med någon slags pastorstjänst i bagaget och med dubbelt så många dagar räknade på sin livsvandring är erfarenheterna och intresserna på väldigt olika nivåer. Samtidigt roligt för man lär sin mycket av de andra. Jag hade dock önskat att det fanns fler ungdomar (jag räknar mig fortfarande till den kategorin) som hade samma drömmar som jag.

En tanke med hösten är att jag ska kunna kalla mig konditionsidrottare / löpare / triathlet eller något liknande när julen står runt knuten. Därför är min tanke sådan att jag ska känna liknande Homer på bilden ovan om 13 dagar. Växjö Marathon går då av stapeln och tanken / mardrömmen är att jag ska stå där på startlinjen klockan 11.00. Har jag tränat tillräckligt? Självklart inte! Gör det att det känns ännu roligare? Ja! Känner lite att om jag hade vetat att jag klarar den distansen utan problem så hade det ju inte varit så roligt. Så det ska bli kul att möta den omtalade väggen en bit efter 3 mil. Det ska bli kul att bli körd till sjukhuset efter och amputera bort benen, och en bit av näsan (Michael Jackson is in the house!) efter att jag träffat väggen. Det blir roligt!