Fick mig ett härligt morgonskratt...

Varning! Känsliga läsare, läs inte detta inlägg!!!

Dagen började med en tidig ringning på klockan, kvart i sju, vilket iallafall är tidigt utifrån min referensram. Martin och jag planerade att åka med Beppan ut på en ridtur. Hon skulle rida, vi skulle springa. Så efter en mil i bilen hoppade vi ur, Beppan hämtade hästen och sen bar det av. Först väldigt långsamt och Martin och jag tittade på varandra och undra om vi skulle hålla detta låga tempo hela vägen. Turen var beräknad att ta en timme. Snart fick vi svaret då hästen (som jag en kan komma ihåg namnet på men det var en islandshäst) galopperade (stavas säkert med två l och ett p eller nått men jag är allergisk så jag behöver inte bry mig) iväg i en väldigt fart som var omöjlig att hänga med på. Efter en liten stunds lunkande (från vår sida) kom hon tillbaka och mötte oss. Detta upprepades ännu en gång lite senare. Annars hängde vi med bra hela tiden, även när de travade eller vad det nu hette. De snötäckta skogsvägarna var mysiga att färdas på och det var en mycket fridfull morgon.




Turen blev lite längre än ursprungsplanen men det var det ingen som hade något emot. I slutet av turen fick även Martin pröva på att rida lite, först med Beppan ihållande en väldigt lugn häst, men sedan även utan någon ledsagare. Efter en stund på hästryggen blev det tyvärr en nysattack och Beppan förbjöd Martin att fortsätta den lilla biten fram till stallet. Martin var ändå väldigt nöjd med sina bedrifter och blev snabbt bättre när vi kom därifrån. Jaså ni tror inte mig? Nedan följer bildbevis och även en del stötande bilder som är tagna för någon dagsen. Fotograf: Totte =).

Politiker är som krokodiler, stora käftar och inga öron. Bert Karlsson

Änder på utflykt och löptur i broderlig anda...

I måndags när jag jobbade gick jag två gånger stanna för att fotgängare gick över vägen, trots att det inte var övergångsställa. Men där gick dem, många till antalet, i led, lungt och metodiskt över vägen. Men när jag kom så stannade de som ännu inte hunnit börja gå och väntade snällt tills jag kört förbi och fortsatte sedan i ett enda långt fint led. Den andra gången lyckades jag få upp kameran och ta kort på vad jag tyckte var väldigt vackert. Det var nämligen inga människor, utan runt 100 änder som var ute på promenad och på väg tillbaka mot sjön. Där gick de på ett låååångt led, väldigt organiserat och fint. Tyvärr lyckades jag också i min klumpighet radera korten jag tog så tyvärr...

I tisdags följde sedan Martin med på en löprunda (vilket är en företeelse som är ungefär lika vanlig som 29 februari). Det var roligt att få lite sällskap, då det ofta blir ensamt när man springer mycket själv. Hade även bilder på detta men också de har jag lyckats ta bort. Till helgen blir det Karlskrona.

Ett citat som jag tror Martin gärna lever efter: Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.


Joan Rivers

Karlskrona på besök...

Idag var By Mercy (Pingstkyrkan Karlskronas gospel-kör) på besök i Ullriksbergskyrkan, vilket ledde till många trevliga möten med vännerna "from back home". De sjöng på förmiddags mötet, och efteråt fikade vi tillsammans, för att sedan äta lunch (och det räckte till mig också) (fika först? fel ordning? funkade okej faktiskt=) Iallafall, sen hade Martin åkt och det var inga andra kvar så jag fick åka med en bit på vägen i Karlskrona-gängets buss. De släppte av mig längs väg 27. Därifrån tog jag en genväg genom skogen och sen tackade jag Gud för att isen låg på Trummen så att jag slapp gå runt.

Väl hemma kollade jag ikapp på Vasaloppet och femmilen i Tjeckien. Med förhoppnings på att en smula inspiration skulle infinna sig begav jag mig med skidorna neråt sjön men efter ett varv (i konstant motvind) kände jag mig så orkeslös (man har sånna dagar ibland) så jag gick hem och följde med M & R på bön i kyrkan. På så sätt fyllde jag på mina krafter, om än i första hand på en annan dimension.

Nu sitter jag och försöker få igång sändningarna från golftävlingen i Arizona utan framgång. Idag är finaldagen så hade varit roligt att få sig en titt. Får väl passa på att sumera upp skid-VM nu också, för er som inte följt med. Dagens femmil var det avslutande loppet, och för svensk del blev det tre medaljer. Den första tagen av Anders Södergren, en härligt ödmjuk kille som ledde hela loppet men blev omåkt på slutet. Lite glad och ödmjuk för det gratulerade han norrmannen som kom i en hisklig fart på slutet. Gillar honom, Anders alltså. Inom skidsporten får han nog gälla som min idol tills vidare. Det blev alltså ett silver där. Sedan blev det även silver två dagar senare då damernas sprint-staffet resulterade i ett svensk silver. Ytterligare två dagar senare lyckade Charlotte Kalla genom ett grymt lopp och klart snabbaste tid reparera skadan som föregående åkare vållat, och lyckades knipa bronset, endast en skidspets från silvret. Målet före VM var att ta fem medaljer, men med den magsjuka som har härjat får man nog ändå ge godkännt, även om det hade varit roligt om en av medaljerna varit av valören guld.

Vid internationella skidtävlingar i Norge kom bäste norrman först på femte plats. En Oslotidning hade då denna rubrik: "Det behövdes fyra utlänningar för att slå en norrman."