Om man inte har något att skriva...

...ska man inte skriva alls...så sa en man på radion häromdagen. Han var pensionerad journalist och hade bland annat följt Palme-utredningen, skrivit om Estonia och tsunamin i Thailand. Idag bloggar han och skriver inte något om det inte finns något att skriva. Jag stämmer in, och därför har inte heller jag skrivit så mycket på sistonde. Livet flyter bara på som vanligt, med några små dataljer som undantag. Låt mig därför redogöra lite kort för nyheterna i det vardagliga livet i Sverige mest expansiva stad.

Våren har börjat och just nu känns det som att sommaren står för knuten. Det har resulterat i att racern har gjorts i ordning och invigts för året. Förhoppningsvis ska det blir några sköna dagar längs vägarna kring Växjö. I skolan laddar jag för B-uppsats med en metodkurs och endel tråkiga uppgifter.

Charlotte kommer på besök igen imorgon, och stannar förmodligen ungefär en vecka. Det blir roligt och efter endel plugg ska vi se vad vi kan hitta på för roliga äventyr. Därför tänker jag mig att jag ska försöka få lite gjort ikväll så jag inte är så upptagen med det i helgen.

Vad ska jag skriva om? Jag funderar inte på så mycket, det händer inte så mycket speciella saker...så...därför skriver jag inte mer...

Kvinnorna är arga för att de bara har 85 % av männens lön...men de har ju sin egen också!

Längesen...

Längesen jag skrev här nu. Dagarna har varit fullaspäckade, av både det ena och det andra. Tiden där emellan har jag spenderat tillsammans med Charlotte, som kom på besök förra måndagen, en mycket trevlig överaskning. Blandat med plugg och övning inför påskdrama har vi hunnit med lite olika saker och haft några mycket bra dagar tillsammans. Sorligt att man ska behöva åka ifrån varandra hela tiden.

Hippie och Totte har flyttat till Växjö och i takt med att värmen börjar infinna sig har de fått mer och mer energi och kräver allt mer uppmärksamhet och sällskap. Men det är samtidigt roligt att se dem glada och spralliga då de ofta spenderar mycket tid tillsammans med John Blund i vanliga fall.

Nu är det dags för ett skådespel i taktens tecken. På återseende!

Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
Sally Santesson

Åter i Växjö

Efter drygt en vecka i Jämtland är jag åter kommen till Växjö. Senaste veckan har varit underbar och mycket innehållsrik. Jag har testat på lite nya saker t ex telemark, turskidor (klättrade upp på en topp på ca 950 meter), långfärdsskridskor och grottkrypning i Ristafallet. Men det roligaste var ändå att träffa Charlotte, efter hennes två månader i Tanzania. Det spelar ingen roll hur längesen det var sen vi träffades sista gången, när vi träffas är det alltid underbart roligt och innehållsrikt. Det var också roligt att pröva på folkhögskolelivet lite grann och min syn på detta fenomen, samt kallare bredgrader, har blivit mycket mer positiv tack vare denna resan.

Väl hemma känns allt lite tomt. Från att ha människor runt sig hela tiden till en väldig tomhet med lite feber så frågar man sig vad man gör här egentligen. Men imorgon börjar skolan och det blir roligt att återse klassen efter två veckor utan varandra. Man är så van vid att träffas ofta vilket gör att man saknar det lite när man inte ses.

Sverige, Jämtland, Åre, Undersåker, Hålland, Charlotte

Anlände till Åre station torsdag morgon med tåget som var 30 minuter försenat. Det gjorde inget då han som skulle hämta mig var väldigt trögstartad och Charlie och han kom lite senare, så jag hade tid för att handla lite gott. Efter 3 dygn i Jämtland är jag beredd på att ge efter för min stolthet om att aldrig bo i dessa kalla breddgrader. I torsdags blev jag genast elev på en friluftslivskurs och dagens utflykt gick till Ristafallet, där bl a Ronja rövardotter till viss del spelades in. Efter att ha gått bland de frusna vattenfallsistapparna och krupit i grottor under jorden började min skeptism så sakteliga ifrågasättas. Hem bar det och på kvällen var det andakt och sen blev jag bjuden på semla vilket smakade mumma.

Dagen efter var det åter igen dags för friluftsliv och det bar av till Vålådalen för att skidtur uppför berget och vi klättrade upp till ca 950 meters höjd. Det var verkligen i rolig upplevelse vilket jag hoppas få göra om. Kvällen bjöd på lite volleyboll i gympasalen och sedan ett paket nudlar innan läggdags. Åter igen en händlerik och spännande dag.

Igår (Lördag) packade Charlotte och jag ryggsäcken och gav oss av till Järpen till fots. Det tog 1h 45m att gå och väl framme strosade vi runt en stund innan vi slog läger på ett café med mycket mysig och lokal stämning. Där satt vi tills de körde ut oss för stängning att efter lite efterrätt i form av naturgodis så insåg vi att vi behövde skynda oss hem. Vi prövade lyckan och efter en stund stannade en engelsman (tror vi) och plockade upp två liftare längs vägen. Han var här för att köra isracing på nån sjö utanför Åre och hade själv liftat så han visste att det kunde vara lite hopplöst ibland. Väl hemma fanns det lite tid för volleyboll vilket utnyttjades till fullo och efter en dusch bar det av för att sitta barnvakt på ett bröllop. Vi hade blivit tillfrågade dagen innan och tyckte det skulle bli roligt. Tilläggas bör att det var ett tysk-svenskt bröllop vilket gjorde att några bra var tyska vilket gjorde kommunikationen till en problem men oftast fick det på något sätt och förstå. Vi har inte fått än men ska få lite lön för arbetet. Man åker på semester och får ändå jobba. Men det var roligt, och kul att ha testat på.

Idag har det varit volleyboll och åter volleyboll. Vi hade inga speciella planer och med en paus för lite mat och kladdkaka så har vi spenderat mesta delen av dagen i idrottshallen. Ikväll ska vi dock förmodligen spela lite spel med några andra. Planerna för kommande vecka är inte klara än, utan det får komma efter hand. På fredag bär det av hemmåt med massor av roliga minnen i bagaget.

När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.

Nalle Puh

En helt ny värld...

...så lyder den kända melodin från Aladin. Så löd också min tanke när jag vaknade och gick ut på promenad idag. Från att igår varit ute och gått i en vårvärld av varma vindar och prolande bäckar och kvittrande fåglar, till idag. En värld som tagit steget tillbaka några veckor, ett snötäckt snölandskap som förvandlats under natten. Överallt låg snö och vindarna var hårda och kalla. Det var mycket mycket fint men samtidigt försvann det lilla hopp som byggts upp under den senaste veckan, att våren är på väg. Nu ska det vara kallt och ruggigt en vecka till enligt SMHI. Men jag drar till Åre imorgon, och där är det ännu kallare, men snön ligger iallafall kvar längre än ett dygn. Utifrån vädersynpunkt valde jag alltså en vinstlott när jag valde vilken dag jag skulle åka.

Annars går jag med endel träningsverk vilket är väldigt behagligt och skönt. Jag spelade innebandy i söndags vilket jag inte gjort på väääääldigt länge. Med en något för kort klubba blev väl inte hållningen den mest optimala vilket gör att även ryggen gör sig påmind. Men det är en väldigt härlig känsla eftersom den vittnar om något positivt (och negativt samtidigt, jag är inte så bra tränad =).

För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.