Om man inte har något att skriva...

...ska man inte skriva alls...så sa en man på radion häromdagen. Han var pensionerad journalist och hade bland annat följt Palme-utredningen, skrivit om Estonia och tsunamin i Thailand. Idag bloggar han och skriver inte något om det inte finns något att skriva. Jag stämmer in, och därför har inte heller jag skrivit så mycket på sistonde. Livet flyter bara på som vanligt, med några små dataljer som undantag. Låt mig därför redogöra lite kort för nyheterna i det vardagliga livet i Sverige mest expansiva stad.

Våren har börjat och just nu känns det som att sommaren står för knuten. Det har resulterat i att racern har gjorts i ordning och invigts för året. Förhoppningsvis ska det blir några sköna dagar längs vägarna kring Växjö. I skolan laddar jag för B-uppsats med en metodkurs och endel tråkiga uppgifter.

Charlotte kommer på besök igen imorgon, och stannar förmodligen ungefär en vecka. Det blir roligt och efter endel plugg ska vi se vad vi kan hitta på för roliga äventyr. Därför tänker jag mig att jag ska försöka få lite gjort ikväll så jag inte är så upptagen med det i helgen.

Vad ska jag skriva om? Jag funderar inte på så mycket, det händer inte så mycket speciella saker...så...därför skriver jag inte mer...

Kvinnorna är arga för att de bara har 85 % av männens lön...men de har ju sin egen också!

Längesen...

Längesen jag skrev här nu. Dagarna har varit fullaspäckade, av både det ena och det andra. Tiden där emellan har jag spenderat tillsammans med Charlotte, som kom på besök förra måndagen, en mycket trevlig överaskning. Blandat med plugg och övning inför påskdrama har vi hunnit med lite olika saker och haft några mycket bra dagar tillsammans. Sorligt att man ska behöva åka ifrån varandra hela tiden.

Hippie och Totte har flyttat till Växjö och i takt med att värmen börjar infinna sig har de fått mer och mer energi och kräver allt mer uppmärksamhet och sällskap. Men det är samtidigt roligt att se dem glada och spralliga då de ofta spenderar mycket tid tillsammans med John Blund i vanliga fall.

Nu är det dags för ett skådespel i taktens tecken. På återseende!

Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
Sally Santesson

Åter i Växjö

Efter drygt en vecka i Jämtland är jag åter kommen till Växjö. Senaste veckan har varit underbar och mycket innehållsrik. Jag har testat på lite nya saker t ex telemark, turskidor (klättrade upp på en topp på ca 950 meter), långfärdsskridskor och grottkrypning i Ristafallet. Men det roligaste var ändå att träffa Charlotte, efter hennes två månader i Tanzania. Det spelar ingen roll hur längesen det var sen vi träffades sista gången, när vi träffas är det alltid underbart roligt och innehållsrikt. Det var också roligt att pröva på folkhögskolelivet lite grann och min syn på detta fenomen, samt kallare bredgrader, har blivit mycket mer positiv tack vare denna resan.

Väl hemma känns allt lite tomt. Från att ha människor runt sig hela tiden till en väldig tomhet med lite feber så frågar man sig vad man gör här egentligen. Men imorgon börjar skolan och det blir roligt att återse klassen efter två veckor utan varandra. Man är så van vid att träffas ofta vilket gör att man saknar det lite när man inte ses.