30 maj, 2009

on a run...

Jag skrev i förra inlägget att man ska inte skriva något om man inte har något att skriva. Samtidigt så följer jag några bloggar och tycker alltid det är roligt att läsa vad de skriver och vad som händer i deras liv. Jag tycker också det är tråkigt när de inte har skrivit något på länge. Kanske är det någon som tänker lika dant. Kanske är det någon som bryr sig om vad jag gör och tänker på, även om jag inte sprungit jorden runt eller bestigit Mount Everest eller upptäckt botemedlet för aids eller något av de andra projekten jag står i för tillfället (In your dreams Fredrik). Någon kanske bryr sig om vad som händer i mitt vardagliga liv, och om de inte bryr sig så behöver de inte läsa. Om jag inte har något att skriva får jag väl alltså se till att ha något att skriva. Igår var en relativt aktiv dag ur mitt perspektiv iallafall. Jag tänker därför berätta lite om den.

Den började med att klockan ringde 7.00. Snooza (hur stavas det? är alltid så trött på morgonen när man läser det på telefonen så har aldrig reflekterat över stavningen). Stiga upp, plugga en stund för att sedan bli hungrig och det ena ledde till det andra så jag åt frukost. Sen plugga fram till lunch. Äta och sen efter en stund ut och springa. Tog med lite vattten och russin för kände på mig att något dumt var på G. Så jag började springa, och slutade inte förrän två timmar senare. Var väldigt härligt. Sprang i fin lövskog i Bokhultet till en början sen kom jag nån annanstans, vet inte riktigt vart. Men det var det som var så härligt. Jag behöver inte vara rädd för att springa vilse eller ta en stoooor omväg. Jag behöver inte vara rädd att rundan ska bli för lång för jag vet att så länge jag håller mig inom Växjö kommun så kommer jag alltid ta mig hem. Det är skönt att ha den friheten och inte behöva känna till varje stig jag springer på. Jag springer här och nu för att det är härligt utan att tänka på vart mitt nästa steg tar vägen. Det är lite av det som är tjusningen i löpningen för mig, friheten att mina steg inte har en bestämd väg som någon annan bryr sig om. Jag är fri och mina fötter för mig dit de för mig. Det är härligt. Sen har jag börjat ha musik i öronen vilket också hjälper. Kör lovsångsmusik för tänker att HAN hjälper mig lite extra på vägen då =). Nej, men det är härligt med lite PA (="personlig andakt" för alla utan Agga som är väl familjär med det uttrycket då hon haft det de senaste 200 dagarna=). Är väl något bibelord som är så där också, "I run by your commands" eller något sånt, känns lite så. Men som sagt, det blev en ganska bra runda. Blev lite konfunderad när jag möttes av åsynen nedan. Började ju fundera på om jag befann mig i ett land där flod och ebb är väldigt påtaglig (=GBT).



Men sen insåg jag att min runda inte var fullt så lång, då jag såg denna skylten. Jag befann mig alltså inte Storbrittanien utan hade bara sprungit runt 40 mil.


Iallafall, kom hem och traskade runt lite på campus för var varmt och skönt. Ekonomerna spelade såpbandy så tittade lite på dem innan jag träffade på Beppan och pratade lite innan jag gick in och njöt av den upptinade (och stekta, ingen sushi här) laxen tillsammans med någon ihoprörd rotfruktssallad. Efterrätt såklart, björnbär med mjölk. Sen lite vila och TV-tittande (Giro de´Italia så fortfarande lite halvaktivt=), går ju inte så bra för svenskarna längre för övrigt, de skyller på värmen. Funkar alltid när man är nordbor). Sen bar det av till beachplanerna för att vara med och hjälpa till på en plojtunering med UBK (Ullriksbergskyrkan för alla sekulariserade (jag har inte gått bibelskola) och icke växjöbor). Det blev även deltagande i plojtuneringen tillsammans med Martin. Det ena ledde till det andra och fyra matcher senare så stod vi och gav segerintervju i microfonen. Efter de blev det natt-ute-bio. De slog upp projektor och duk och där satt vi och huttrade i våra filtar fram till halv 1, och kollade på "end of the spear". Det var en trevlig och ny upplevelse. Sedan cyklade jag hem och kom hem kvart i ett för en varm dusch och lite risgrynsgröt. Sen var det läggdags.

Idag ska Tott och jag åka hem och fira lillasysters 20-årsdag. Känner mig gammal när jag sätter lilla och 20 i samma mening. Snart är det min tur. Men å andra sidan, man blir ju bara en dag äldre den dagen också, precis som alla andra dagar.