Sverige, Jämtland, Åre, Undersåker, Hålland, Charlotte

Anlände till Åre station torsdag morgon med tåget som var 30 minuter försenat. Det gjorde inget då han som skulle hämta mig var väldigt trögstartad och Charlie och han kom lite senare, så jag hade tid för att handla lite gott. Efter 3 dygn i Jämtland är jag beredd på att ge efter för min stolthet om att aldrig bo i dessa kalla breddgrader. I torsdags blev jag genast elev på en friluftslivskurs och dagens utflykt gick till Ristafallet, där bl a Ronja rövardotter till viss del spelades in. Efter att ha gått bland de frusna vattenfallsistapparna och krupit i grottor under jorden började min skeptism så sakteliga ifrågasättas. Hem bar det och på kvällen var det andakt och sen blev jag bjuden på semla vilket smakade mumma.

Dagen efter var det åter igen dags för friluftsliv och det bar av till Vålådalen för att skidtur uppför berget och vi klättrade upp till ca 950 meters höjd. Det var verkligen i rolig upplevelse vilket jag hoppas få göra om. Kvällen bjöd på lite volleyboll i gympasalen och sedan ett paket nudlar innan läggdags. Åter igen en händlerik och spännande dag.

Igår (Lördag) packade Charlotte och jag ryggsäcken och gav oss av till Järpen till fots. Det tog 1h 45m att gå och väl framme strosade vi runt en stund innan vi slog läger på ett café med mycket mysig och lokal stämning. Där satt vi tills de körde ut oss för stängning att efter lite efterrätt i form av naturgodis så insåg vi att vi behövde skynda oss hem. Vi prövade lyckan och efter en stund stannade en engelsman (tror vi) och plockade upp två liftare längs vägen. Han var här för att köra isracing på nån sjö utanför Åre och hade själv liftat så han visste att det kunde vara lite hopplöst ibland. Väl hemma fanns det lite tid för volleyboll vilket utnyttjades till fullo och efter en dusch bar det av för att sitta barnvakt på ett bröllop. Vi hade blivit tillfrågade dagen innan och tyckte det skulle bli roligt. Tilläggas bör att det var ett tysk-svenskt bröllop vilket gjorde att några bra var tyska vilket gjorde kommunikationen till en problem men oftast fick det på något sätt och förstå. Vi har inte fått än men ska få lite lön för arbetet. Man åker på semester och får ändå jobba. Men det var roligt, och kul att ha testat på.

Idag har det varit volleyboll och åter volleyboll. Vi hade inga speciella planer och med en paus för lite mat och kladdkaka så har vi spenderat mesta delen av dagen i idrottshallen. Ikväll ska vi dock förmodligen spela lite spel med några andra. Planerna för kommande vecka är inte klara än, utan det får komma efter hand. På fredag bär det av hemmåt med massor av roliga minnen i bagaget.

När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.

Nalle Puh

En helt ny värld...

...så lyder den kända melodin från Aladin. Så löd också min tanke när jag vaknade och gick ut på promenad idag. Från att igår varit ute och gått i en vårvärld av varma vindar och prolande bäckar och kvittrande fåglar, till idag. En värld som tagit steget tillbaka några veckor, ett snötäckt snölandskap som förvandlats under natten. Överallt låg snö och vindarna var hårda och kalla. Det var mycket mycket fint men samtidigt försvann det lilla hopp som byggts upp under den senaste veckan, att våren är på väg. Nu ska det vara kallt och ruggigt en vecka till enligt SMHI. Men jag drar till Åre imorgon, och där är det ännu kallare, men snön ligger iallafall kvar längre än ett dygn. Utifrån vädersynpunkt valde jag alltså en vinstlott när jag valde vilken dag jag skulle åka.

Annars går jag med endel träningsverk vilket är väldigt behagligt och skönt. Jag spelade innebandy i söndags vilket jag inte gjort på väääääldigt länge. Med en något för kort klubba blev väl inte hållningen den mest optimala vilket gör att även ryggen gör sig påmind. Men det är en väldigt härlig känsla eftersom den vittnar om något positivt (och negativt samtidigt, jag är inte så bra tränad =).

För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.

Fick mig ett härligt morgonskratt...

Varning! Känsliga läsare, läs inte detta inlägg!!!

Dagen började med en tidig ringning på klockan, kvart i sju, vilket iallafall är tidigt utifrån min referensram. Martin och jag planerade att åka med Beppan ut på en ridtur. Hon skulle rida, vi skulle springa. Så efter en mil i bilen hoppade vi ur, Beppan hämtade hästen och sen bar det av. Först väldigt långsamt och Martin och jag tittade på varandra och undra om vi skulle hålla detta låga tempo hela vägen. Turen var beräknad att ta en timme. Snart fick vi svaret då hästen (som jag en kan komma ihåg namnet på men det var en islandshäst) galopperade (stavas säkert med två l och ett p eller nått men jag är allergisk så jag behöver inte bry mig) iväg i en väldigt fart som var omöjlig att hänga med på. Efter en liten stunds lunkande (från vår sida) kom hon tillbaka och mötte oss. Detta upprepades ännu en gång lite senare. Annars hängde vi med bra hela tiden, även när de travade eller vad det nu hette. De snötäckta skogsvägarna var mysiga att färdas på och det var en mycket fridfull morgon.




Turen blev lite längre än ursprungsplanen men det var det ingen som hade något emot. I slutet av turen fick även Martin pröva på att rida lite, först med Beppan ihållande en väldigt lugn häst, men sedan även utan någon ledsagare. Efter en stund på hästryggen blev det tyvärr en nysattack och Beppan förbjöd Martin att fortsätta den lilla biten fram till stallet. Martin var ändå väldigt nöjd med sina bedrifter och blev snabbt bättre när vi kom därifrån. Jaså ni tror inte mig? Nedan följer bildbevis och även en del stötande bilder som är tagna för någon dagsen. Fotograf: Totte =).

Politiker är som krokodiler, stora käftar och inga öron. Bert Karlsson

Änder på utflykt och löptur i broderlig anda...

I måndags när jag jobbade gick jag två gånger stanna för att fotgängare gick över vägen, trots att det inte var övergångsställa. Men där gick dem, många till antalet, i led, lungt och metodiskt över vägen. Men när jag kom så stannade de som ännu inte hunnit börja gå och väntade snällt tills jag kört förbi och fortsatte sedan i ett enda långt fint led. Den andra gången lyckades jag få upp kameran och ta kort på vad jag tyckte var väldigt vackert. Det var nämligen inga människor, utan runt 100 änder som var ute på promenad och på väg tillbaka mot sjön. Där gick de på ett låååångt led, väldigt organiserat och fint. Tyvärr lyckades jag också i min klumpighet radera korten jag tog så tyvärr...

I tisdags följde sedan Martin med på en löprunda (vilket är en företeelse som är ungefär lika vanlig som 29 februari). Det var roligt att få lite sällskap, då det ofta blir ensamt när man springer mycket själv. Hade även bilder på detta men också de har jag lyckats ta bort. Till helgen blir det Karlskrona.

Ett citat som jag tror Martin gärna lever efter: Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.


Joan Rivers

Karlskrona på besök...

Idag var By Mercy (Pingstkyrkan Karlskronas gospel-kör) på besök i Ullriksbergskyrkan, vilket ledde till många trevliga möten med vännerna "from back home". De sjöng på förmiddags mötet, och efteråt fikade vi tillsammans, för att sedan äta lunch (och det räckte till mig också) (fika först? fel ordning? funkade okej faktiskt=) Iallafall, sen hade Martin åkt och det var inga andra kvar så jag fick åka med en bit på vägen i Karlskrona-gängets buss. De släppte av mig längs väg 27. Därifrån tog jag en genväg genom skogen och sen tackade jag Gud för att isen låg på Trummen så att jag slapp gå runt.

Väl hemma kollade jag ikapp på Vasaloppet och femmilen i Tjeckien. Med förhoppnings på att en smula inspiration skulle infinna sig begav jag mig med skidorna neråt sjön men efter ett varv (i konstant motvind) kände jag mig så orkeslös (man har sånna dagar ibland) så jag gick hem och följde med M & R på bön i kyrkan. På så sätt fyllde jag på mina krafter, om än i första hand på en annan dimension.

Nu sitter jag och försöker få igång sändningarna från golftävlingen i Arizona utan framgång. Idag är finaldagen så hade varit roligt att få sig en titt. Får väl passa på att sumera upp skid-VM nu också, för er som inte följt med. Dagens femmil var det avslutande loppet, och för svensk del blev det tre medaljer. Den första tagen av Anders Södergren, en härligt ödmjuk kille som ledde hela loppet men blev omåkt på slutet. Lite glad och ödmjuk för det gratulerade han norrmannen som kom i en hisklig fart på slutet. Gillar honom, Anders alltså. Inom skidsporten får han nog gälla som min idol tills vidare. Det blev alltså ett silver där. Sedan blev det även silver två dagar senare då damernas sprint-staffet resulterade i ett svensk silver. Ytterligare två dagar senare lyckade Charlotte Kalla genom ett grymt lopp och klart snabbaste tid reparera skadan som föregående åkare vållat, och lyckades knipa bronset, endast en skidspets från silvret. Målet före VM var att ta fem medaljer, men med den magsjuka som har härjat får man nog ändå ge godkännt, även om det hade varit roligt om en av medaljerna varit av valören guld.

Vid internationella skidtävlingar i Norge kom bäste norrman först på femte plats. En Oslotidning hade då denna rubrik: "Det behövdes fyra utlänningar för att slå en norrman."