Svaret...

...påförra veckans fråga var det fjärde alternativet; 26 000 mord har en genomsnitlig 18-åring sett. Det är mycket. Jag skickar härmed iväg ett tack till mamma för att hon har sett till att jag förmodligen är en av de som drar ner statistiken något.

Idag är jag i Växjö och pluggar och lika så imorgon. Jag har inget intressant att berätta så istället för att skriva det ointressanta slutar jag här.

GOTT NYTT ÅR!!!

Julen är här...

...och i fönstret lyser ljus. 2009 närmar sig. Vad har hänt. Vaför har det hänt vad? Varför har det hänt vad när? Varför har det hänt vad när hur? Någon som följer med fortfarande?

Vad ska hända 2009? Ligger det i mina händer? Kanske Guds? Kanske finanskrisens? Kanske Barack Obamas? Vem vet? Kanske lite av varje? Jag har ju eb vecka på mig att komma fram till svaret iallafall så ingen stress än. Annars är det snart dags för mellandagsrean och då är tanken att följande saker ska handlas in: bärbar dator (kan inte snylta på Martin hela året (livet)), ryggsäck (dragkedjan är sönder så ramlar ut saker ibland), handskar (de försvann nånstans i skolan, den 18/12-08).

Jag fick lite av varje i julklapp. Följande lista redovisar:
- Multisportglasögon (Tri)
- Future Dreams (DVD)
- Fallet Jesus (bok)
- Australien (bok)
- De 21 oumbrärliga egenskaperna hos en ledare (bok)
- 13 dygn i rymden, efter 14 år på jorden (bok)
- Tre grytor/kastruller (kök)
- Pengar (mmm)
- Morot (nyttigt)
- Tandborste (användbart)
- Äggstekare (kök)

En lista som vittnar om det lärorikt 2009.

Vill till sist bara skicka med en hälsning till syrrans och inför resan till Afrika. Akta dig för flodhästarna då de är det djuret som dödar flest människor i Afrika varje år. Håll dig också borta från åsnor, då de dödar fler människor än flygplansolyckor gör. Trevlig resa!

Svaret var...

Svaret på förra veckans fråga var träd, inte getingar som alla gissande hade gissat. Det passa ju bra så här i juletid när man tar in träd i huset. Det gjorde vi igår. Vi (Mamma, Pappa, Chrille, Agga & Jag) var hos mormor och morfar (gammel-mormor & -morfar!!!) och sågade (låter ju bättre med högg men kanske inte ska ljuga offentligt) oss en gran. Vilken välsignelse (Pingstkyrkan.com, 22/12-08, s. 2) att kunna fixa en gran så smidigt och billigt =).



Hemvägen blev annorlunda än vanligt. 1 mil blev drygt 2 mil. 12 minuter blev 105 minuter. Varför detta? Jo, Chrille och jag sprang hem i mörkret med pannlampan i pannan på Chrille.


Idag ska vi till farmor och äta frulle. Sedan bär det av till stan för att påbörja julklappsköpandet så här två dagar innan. Det gäller att vara ute i god tid. Det är jag alltid när det gäller julklappar, en vana som jag verkligen försöker följa. Dock en som jag aldrig lyckats med och inte heller i år alltså. Känns bra. NOT!

jaja...

...det var Petrus som blev korsfäst upponer...himla fromma ni var då...

ursäkta att jag inte varit så bra på uppdateringar sista tiden men varit mycket och sen har datorn krånglat så...det har inte blivit av...

Imorgon åker jag till Viebäck för näst sista träffen på kaplanutbildningen. Agga har rymt till varmare breddgrader, varpå jag blir ensam under 35 år ute i hålan i de småländska skogarna. Till denna gången skulle vi ha förberret ett litet bibel/idrottsstudie och det är vad jag har spenderat de sista 3 timmarna med att göra. Efter mycket stress, lite desperation och till slut ett ganska gott resultat är jag nu nervös men hoppfull inför morgondagens "redovisning". Det är väl iallafall utvecklande så försöker trösta mig med det.

I skolan är det väldigt mycket så här veckorna innan jul. I marknadsföringen har vi väldigt mycket just nu eftersom vi ska göra klart den innan jul, trots att kursen egentligen sträcker sig i fyra veckor till. Dessutom läsar jag en kurs (två med kaplankursen) bredvid vilket gör det ganska hektiskt. Jag har ju även skaffat jobb och dessutom ett ledaruppdrag som visserligen tog slut i onsdags vilket var både sorgligt och skönt. Det lutar åt att jag forsätter med det även efter jul. Några julklappsköp har det inte blivit än. Det känns väldigt jobbigt och det lutar allt mer åt att det får bli en spurt dagarna innan julafton, vilket är precis som det brukar vara då.

Nu ska jag skynda mig hem efter att ha spenderat snart 11 timmar på skolans bibliotek idag. Det ska bli skönt att släppa alla krav under en kväll för att imorgon sätta av uppåt för mer tortyr (möjligt en liten överdrift men annars blir man aldrig något bra journalist).

Morsning!

"I press on toward the goal to win the prize for which God has called me heavenward in Christ Jesus"

Philippians 3:14

Målsättning är en motivationsstrategi. Målet i ett marathon är det som motiverar alla löpare till att fortsätta springa och kämpa. Målet att vinna OS-guld är det som gör att man pressar sig till det yttersta varje dag. Målet för en förälder att barnen ska växa upp till bra och lyckliga människor är det som drar dem upp varje natt när barnet gråter och som offrar sin egen vilja för att barnet ska få sin.

Målet för mig som kristen är himlen. Det motiverar mig till att avstå saker men även till att göra saker, till att våga ta ett steg ut på vattnet. Indirekt blir alltså målet livet eftersom det är livet som leder till himlen. Eller kan man se det som så här; Himlen är huvudmålet och livets äventyr är delmål. Det är viktigt att delmålen sätts i strävan mot och i enlighet med huvudmålet. Livet är en undebar gåva och det är viktigt att vi förvaltar det så bra vi kan. Behöver du något som motiverar dig? Himlen väntar på DIG, och Gud har kallat DIG genom Jesus! Det är stort. Kallade av Kungen själv. Vilken ära!

Det är verkligen obeskrivligt vackert ute ikväll. Har varit ute och sprungit och gått en runda och kan inte låta blir att bli berörd av det jag ser. Helt orörda snölandsskap, lampor som lyser upp snöflingorna som sakta rör sig ner mot marken. Vad är det som fängslar mig? Vad är det som berör mig så? Jag vet inte! Storheten. Tanken på vad som ligger bakom och att just Det som ligger bakom det enormt fantastiska fenomen älskar lilla mig med allt vad det innebär.


"TÄNK ATT DU ÄLSKAR, EN LITEN MÄNNISKA SOM JAG"

Rätt svar

Rätt svar på förra veckans fråga om antal nationaliteter i en bastu samtidigt är 50 och givetvis slogs det i Japan, på ett internationellt universitet. Hur man kommer på en sådan idé, det kan man ju fråga sig men frågan är ju vad Japanerna och de närliggande nationernas invånare inte har hittat på för dumt.

Första dagen på jobbet...

Idag var min första ensamma dag på jobbet. Under 7 timmar och 15 minuter satte jag 15 böter runt om i Växjö. Under de sista tre timmarna satte jag 10 av dem vilket var roligt. Jag hade snudd på 11 men ägaren av kärringen som ägde bilen kom precis i sista sekund och var trevlig så jag rev lappen.

Annars har jag varit ganska trött sista tiden, och helgens nattliga äventyr gjorde det inte bättre. Men ikväll kan jag nog få sova ut lite tror jag så det blir skönt. Imorgon har jag inget inbokat förrän klockan 12, men tänkte springa innan det. Men det blir ju inte så tidigt iallafall. Tänkte springa ikvälk men lite känningar av krasslighet och dessutom dålig sömn vilket brukar leda till att jag blir sjuk så valde jag att ta det lungt istället.

Annars försöker jag hinna med lite pianospelande och gitarrspelande. Det är mycket roligt och något som jag vill utveckla närmaste tiden. Nu är det nog dags för en stund på golvet med lite Lord of the Rings, Concerning Hobbits =).

-Vad tror du att världsrekordet kommer att vara om 30 år?
-Med all säkerhet en hel del snabbare än idag….
-Javisst! Men om vi vet att man kommer att springa så mycket fortare om 30 år, hur kommer det sig att vi inte springer så fort redan idag?

6:e maj, 1954 bröt en man, Roger Bannister, 4-minutersgränsen på en engelsk mile (1609.344 meter). Det var en gräns ingen trodde var möjlig, eftersom många försök gjorts men misslyckats. Loppet skedde på Oxford University. Två veckor senare slog en australiensare rekordet med drygt en sekund, men blev aldrig ihågkommen, eftersom han inte var först. Varför sprang han inte sträckan lika fort tidigare? Han visste kanske inte att det gick.

Idag har rekordet sänkts med nästan 17 sekunder. Hicham El Guerrouj innehar rekordet på 3 minuter, 43.13 sekunder. Det slog han i Rom 1999.

Var Michael Johnsons världsrekord på 200 meter oslagbart? Fram tills Usain Bolt slog det var det enligt många det. Var det möjligt att hoppa över 6 meter i stavhopp? Fram tills Sergey Bubka gjorde det var det kanske omöjligt. Är det möjligt att ta 8 guld i ett och samma OS? Nu är det det. För ett år sedan var man nog väldigt tveksam. Vad är möjligt egentligen? Det kanske är frågan man bör ställa sig istället för vad som är omöjligt?

Kylan är kommen...

...så nu är det bara granen, tomten och Adams julsång som saknas. Men om en månad pirrar det nog i magen i väntan på det också.

Denna veckan har jag särskillt fint sällskap här i Växjö, i form av min lilla ängel Hippie. Idag har vi varit ute och sprungit tillsammans och sen har vi lekt lite, och nu tänkte vi snart titta på en film tillsammans. Just nu äter hon och jag har gjort i ordning en pastasallad som jag ska hugga in på. Tror den blir jättegod, och väldigt nyttig också. Visserligen inte så mycket fett och protein i kanske, vilket Jonas Colting hade föredragit. Men kolhydrater, pasta i det här fallet, behövs också och grönsaker kan väl aldrig skada.

Nu är Hippsan klar och stryker munnen på mattan. Planen för kvällen är inte fastställd. Jag tror att pappa kommer och då tänker ju iallafall jag föreslå en runda runt sjön. Sen om jag får sällskap eller inte, det blir vad man får se.

Svaret på förra veckans fråga var : 20 minuter. Så många minuter sol hade alltså Växjö förra årets december. Vi är hoppfulla om att vi ska få något fler detta året. Tänkte bara höra. Är det roligt med frågorna eller? Ska jag fortsätta med det? Vet inte riktigt vad ni tycker så lite feedback efterfrågas och uppmuntras.

Ciao!

35 km på cykeln, solsken...

...det var tanken iallafall...
Kl 10.00 ---> Solen sken. Jag var klar i skolan. Hade tänkt att springa men eftersom vädret var så fint och kylan inte så påtaglig bestämde jag mig för cykeltur istället. Jag kollade ut en runda på 35 km (tillräckligt för att jag skulle dela ledningen en av delarna (Thomaseffekten) i KSS interna tävling "Moroten"). Tänkte att turen tar nog ungefär 80 minuter så bestämde att jag skulle ha med lite energidryck så att jag orkade trampa på hela biten. Klockan var ca 10.20 då jag gav mig iväg.

Ca Kl 12.50 ---> Jag kommer hem. Blöt. Trött. Frusen. Smutsig. Hungrig.

Varför denna långa tid? 150 minuter istället för 80. Varför blöt? Varför trött? Varför smutsig? Varför hungrig? Följande hände. Allt började bra. Jag cyklade på, drack lite energidryck. När jag tittade på kartan tänkte jag ta höger i en T-korsning. Någon sådan kom aldrig. Till slut insåg jag att den inte skulle komma och svängde då av på en väg till höger. Cyklade en bit till. Sen bor man ju i Växjö, vilket gör att vädret aldrig går att lite på vilket resulterade i en regnskur under 10 minuter. Jag blev då blöt och smutsig (lika så cykeln) eftersom det stänkte både från mig själv och bilarna som körde förbi. Ett resultat av det var att jag också blev frusen. Iallafall. Efter många minuters cyklande i motvind och regn fick jag äntligen se den; skylten med texten Växjö. Jag såg dock inte hur långt det var kvar förrän jag kom närmare; 31 km. Hmmm. Sportdrycken var slut och lika så energin i kroppen. Det kändes bra! (NOT!) Därefter sänkte jag tempot lite och försökte att tycka det var roligt, trots att det var jobbigt. Men jag kom hem iallafall. Sammalagt blev det 65 km, alltså något längre än tänkt =). Det är långt kvar innan jag kan cykla dom där 18 milen jag har i sikte. Det var jobbigt men också väldigt väldigt roligt. Nu väntar jag bara på pappa som ska komma ikväll, så vi ska ut och springa en runda kring sjön =).

Vill dessutom passa på att bekräfta Chrilles senaste inlägg. Vi har väldigt vacker natur runt omkring oss. Det är lätt att man blir så van så att man inte ser den. Tänkte på det idag när jag var ute på cykeln och det var faktiskt väldigt fint. Men det är väldigt svårt att uppskatta det, tyvärr.

Tråkigt...

Byter fråga lite tidigare denna veckan. Alla gissar ju rätt. Visste ni det eller, att världens längsta människa var 272 cm? Himla allmänbildade läsare, jag känner mig mindervärdig =).

Svar på frågan

Svaret på förra veckans fråga var 12 år. Johnson satte rekordet under OS i Atlanta 1996. Rekordet är setts som omöjligt att slå, ändå till Usain Bolt i motvind slår rekordet på 2/100. Johnson hade på sin tid medvind, och man kan ju spekulera i vilken tid Bolt hade landat på man lite mer fördelaktiga förhållanden. Och om han bara kunde springa ändå in i mål så kunde man kanske få ett "oslagbart" rekord även på 100 meter.

På Aggas marker

Just hemkommen efter 1,17 dygn på Viebäcks folkhögskola, Aggas nuvarande hem. Kaplankursens tredje träff av fem var innehållsrikt då en va världens mest rutinerade och bästa kaplaner flugits från USA bara för att vara med på just detta kurstillfälle. Paul Kobylarz har varit kaplan vid tre OS, vid ett av dem som huvudkaplan. Det ska han även vara i Vancouver 2010. Det är dessutom han som har starta upp hela Sport For Life som ordnat kursen. Det är hans dröm som går i uppfyllelse, då denna kurs går av stapeln som den första av sin karaktär i hela världen. Jag är alltså med och skriver världshistoria. Kaplanskap innebär, enligt Sport For Lifes definition detta:

Stöd för hela människan

Kaplanskap är en form av mentorskap på kristen grund. Genom att fungera som personliga mentorer och teampastorer betjänar vi idrottare från hela världen inom olika sporter.
Vi finns med vid internationella evenemang som OS, VM och EM, men också i svenska idrottsföreningar och klubbar.
Med avstamp i Bibelns människosyn och levnadsprinciper kan vi vara ett stöd för dig som idrottsperson både i din andliga, personliga och idrottsliga utveckling.

Förhoppningsvis kan jag om några år också vara en del av ett liknande arbete där jag befinner mig där och då. Några drömmar har börjat ta form, vissa väldigt stora och andra som i dagsläget känns närmare och mer realistiska.

Helgen är slut

Denna helgen har varit annorlunda. Jag har varit hemma i Karlskrona. På fredagen en annorlunda ungdomsamling. På lördagen domen som jag väntat på. Det är dags att ändå på min livsstil, speciellt kostmässigt. Jag tycker inte det har varit katastrof innan men resultatet i helgens test visade inte det samma, så nu är det dags att fixa min sjuka kropp, som inte varit helt frisk sedan mitten av augusti. På lördag kväll var jag på min yngsta kusins dop i Gullabo. Det var också en upplevelse, som slutade med feber och illamående för min del. Söndagens öde var bestämt, vila och plugga. Chrille och Sara kom på besök och sen bar det var till m&m för tårta och äppelpaj på fars dag. Där träffade jag kusinerna som jag träffar alldeles för sällan nu men det är alltid lika roligt när man väl träffa dem. Sen bar det upp till Växjö igen och helgen avslutades liggande vaken långt in på natten och timmarna tillsammans med John Blund blev inte många.

Ikväll ska jag, Martin och Beppan på körövning inför julkonsert här i Växjö. Jag har knappt röst till att prata men ska med ändå och se om det är något jag vill vara en del av. Förhoppningsvis är jag frisk snart igen och kan börja träna utan att bli sjuk igen.

På återseende!

Ingen lyckad vecka för er läsare

Konstigt att alla gissade på samma alternativ förra veckan, särskilt eftersom svaret var FEL. Rätt svar var alternativ 4, 483 meter. Jag har också märkt en tendens att ni gärna gissa på alternativ 3. Majoriteten av gissningarna har alltid var där, och det rätta svaret endast 2 gånger av 5. Martin ville jag skulle citera följande: "Går man i andras fotspår kommer man aldrig först". Skulle vara kul att föra lite statistik över de som röstar och vem som har flest rätt och så där, men jag kan ju inte se vem som röstar vad tyvärr. Jag får fundera på en lösning på det. Lycka till i nästa veckas fråga, som förmodligen ger lite fördel till Chrille och Pappa.

Sluta springa?

I helgen New York Marathon dog 2 stycken människor medan de sprang. Är det farligt att springa så långa sträckor? Statistiken visar att under marathonlopp dör 1 av ca 60 000, så har man otur så. Följande historia publicerades som motargument:

In this year's marathon, a man was resuscitated on the 59th Street Bridge (he had no pulse and wasn’t breathing; a med team and ambulance were there in two minutes) and rushed to the hospital. He was having a heart attack. The man had angioplasty and will walk out of the hospital to someday run again! With thousands of medical volunteers and an ambulance system tuned to caring for our runners, response time, the greatest indicator for survival, was dramatic. Had he been sitting in his living room, he may not have made it.
In other words: Assuming you have all the appropriate pre-race health screening, running a marathon is safer than sitting in your living room. If you do your part, the marathon course may just be the safest place to be race day.

Kanske inte är så dumt att springa marathon ändå?

En bra dag...

Idag har varit en mycket innehållsrik och bra dag. Presidentval, studier, träning, föreläsning, barnledare, träning och mycket god mat. Mina senaste dagar har varit ganska fullbokade, vilket gör att jag varken hinner fundera så mycket eller få det lilla jag funderar på nerskrivet på bloggen.

Under min cykeltur idag så hoppade kedjan av. Det var lite jobbigt, det är första gången det händer mig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, hade ingen aning om hur lätt det var att fixa. Men det gick väldigt lätt och jag kunde cykla vidare. Tänker att jag vill passa på att cykla så mycket som möjligt medan vädret och temperaturen tillåter det. Det börjar bli lite roligt. I början var det bara jobbigt. Det är det fortfarande men jag kan njuta lite mer av det, vilket känns bra. Avslutningsvis vill jag citera USA:s näste president; "Yes, we can!"

Veckans fråga..

Svaret på veckans fråga, mest antal genomförda ironmantävlingar under ett år, var: 14 stycken. Med början i Indonesien i februari 2004 och 14 tävlingar senare gick han i mål på Hawaii Ironman i November det året. Sammanlagt har han gjort 31 Ironmantävlingar.

En kväll med...

...Göran Skytte. Igår kväll var jag och lyssnade på Göran Skytte, känd som journalist och programledare i TV, men också som författare till bl a boken "Omvänd" som också var temat för kvällen. Det hela började med tre gospelsånger med kören By Mercy, där jag för kvällen ingick. Sedan kom Göran och tog vid och håll ett ganska långt föredrag, men enligt mig var det lagom långt. Det berodde på Görans skickliga sätt att underhålla ohch fånga åhörarnas intresse, samtidigt som hans charmiga skånska gjorde att vissa fraser blev klockrena, för en som jag som finner skånskan väldigt rolig i sig. En bra kväll som avslutades med en beslut om att snart läsa hans bok.

Rolig reklam...

Första cykelpasset

Jag kom just tillbaka från mitt först cykelpass på min nya cykel. Det blev inte så långt, eftersom det var lite småregnigt och mörkret börjar falla men det var roligt att ut och testa lite. Allt gick bra, ingen punka och jag höll mig på hjulen =). Annars har dagen varit full av studier och kvällen lär inte se annorlunda ut. Prio ett just nu är att läsa klart "Giuliani Leadership", en bok som jag läser och sedan ska använda till en uppgift i skolan. Sedan ska jag försöak hinna börja lite med slutuppgiften i kursen "Idrottscoaching". 8 sidors uppsats/argumentation där vi ska använda alla vi har lärt oss under kursens gång och koppla till filmen "Remember The Titans". Vilken film, den kommer jag nog se många gånger. En av de bättre jag har sett. Verklighetsbaserad vilket ger det lite extra känsla.


Behöver kanske inte skriva svaret på veckans fråga, eftersom alla som läser min blogg var där. Här med presenterar jag stolt att det var Christian Malmström (jubel!!!) som blev bästa Kronobergare i årets upplaga. Bästa VUGI-representant blev Fredrik Åkesson (jubel igen!!! NOT!). Nu ska jag fundera ut nästa veckas fråga. Tänkte höja ribban lite =). Good Luck!

En helt ny _ _ _ _ _?

...Cykel...igår köpte jag min första landsvägsracer. Efter några veckors / månaders spanande kände jag till slut att nu är det dags. Så igår gjorde jag slag i sak och gjorde slut på mitt velande, och resultatet blev en kraftigt reasänkt Trek 1.2 (som den på bilden). Det är ingen monstercykel utan en som passar mig i den position jag befinner mig: Nybörjare! Men det känns roligt och förhoppningsvis ska vädret nästa vecka tillåta någon pass på min nya pudding =). Jag körde den hem från affären och med vissa små justeringar kan den nog bli en hel del komfortabla turer på vägarna kring Växjö.

Det gör ont, kan du _ _ _ _ _?

BLÅSA! Efter Lördagens runda så har jag blåsor i hålfötterna på båda fötterna. Den på den högra har spruckigt, vill inte läka och gör nu väldigt ont när jag går o s v. Detta betyder att inte kan springa, vilket är mycket sorgligt. Jag har nämligen en väldigt längtan efter att springa. All värk är borta. Benen känns pigga. Längtar ut!

Med lite möda så smakar mumma...

Nu har jag gjort en upptäckt. Lägger man ner lite möda på det man gör så blir det mycket bättre. Just idag insåg jag det med mat. Istället för att göra en macka med något enkelt så la jag ner lite jobb på en dubbelmacka. Hiiiiiimla god! Och ganska nyttig också. Bättre än marmelad och ost iallafall. Kalkon. Ost. Tomat. Gurka. Sallad. Citronmajonäs. Kebabkrydda. Mmm, va gott det var. Så i fortsättningen ska jag försöka lägga ner lite mer möda, både på mat och på annat värt att njuta av. Springa marathon var också lite mödosamt och tog lång tid men fy va roligt det var och njutbart i efterhand. Nästa gång ska jag testa en macka med stekt ägg. Såg det i en film, och det verkade jättegott. Han som gjorde den var kock så är nog lite proffsigt =).

"Great man theory"

Sitter och funderar på hur vida teorin inom ledarskapsforskning, "great man theory" stämmer eller inte. Den går ut på att bra ledare föds. Egenskaperna för en bra ledare är alltså något medfött och är inget som man kan träna upp, om man inte är född med de förutsättningarna. Med den inställningen är ju större delen av världens ledarskapsutbildningar o s v bortkastade resurser. Isåfall är mina tre år här på universitet bortkastad tid till stor del (vilket känns kanon), för jag är inte en av dem. Kan det vara så? Något som jag kan hålla med om är att det finns människor som föds med eller väldigt tidigt förskaffar sig speciella egenskaper som gör dem till naturliga ledare. I familjen, i skolan, i idrottsklubben eller vilka olika arenor de rör sig inom, får/tar de ledarrollen på ett väldigt naturligt och tydligt sätt. Genom sitt sätt att vara och uttrycka sig dras människor till dem och följer dem och deras värderingar. Andra människor tar andra roller oavsett vilken grupp de hamnar i. Andra tar olika roller beoende på vilken grupp de befinner sig i. De kanske är väldigt dominanta i familjen och i skolan men på idrottsträningen är de väldigt osynliga och har en helt annan roll. I dessa fall påverkar arenans typ/karaktär väldigt mycket. Är man duktig och har självförtroende i uppgiften växer kanske också ledarrollen o s v. Men så finns det dem som inte styrs av det heller. Vilka är de? Är det egenskaper de föds med? Och måste man vara född sådan för att bli en bra ledare? Vad är en bra ledare?

En bra ledare? Går det att definiera? Är inte det beroende på situation och tid och plats o s v. En rysk tyrann till volleybolltränare som står och gapar och skriker hela matchen igenom? Eller en lugn Tommy Söderberg som vankar omkring som pappa björn och säger bra spelat till en kass Fredrik Ljungberg som just skadat ljumsken igen? Båda kan ha framgång! En Ingvar Kamprad som går runt bland sina anställda, äter mat i resturangen o s v? Eller en chef som aldrig möter sina anställda face-to-face? Vilket är bäst? Är alla födda till ledare men på så olika sätt? Eller varför kan alla lyckas?

Det finns vissa egenskaper/beteende som är väldigt viktiga att inneha som ledare. Jag tror att vissa kan ha många av dem "ärvda", men jag tror definitivt att man kan lära sig dem. Det finns så många olika sätt att leda, kommunicera o s v, att alla kan bli framgångsrika ledare om man lär sig använda och behärska dem. Det är ju faktiskt t o m så att alla är ledare på något sätt. Föräldrar är ledare. Syskon är ledare. Djurägare är ledare. Lärare är ledare. Ledare finns överallt, egentligen är vi nog alla ledare på något sätt. De flesta av oss gör det nog ganska bra. Vi är kanske alla födda till ledare men på olika sätt, för olika människor och inom olika områden. Jag vägrar iallafall tro, att det finns en liten grupp som föds till framgångsrika ledare och andra får snällt stå åt sidan och se andra lyckas.

Veckans svar...

Till de som svarade på veckans fråga kommer svaret som en besvikelse eftersom ingen svarat rätt. Rätt svar är glädjande nog Sverige. Roligt är också att herrarna en vecka efter tog brons vilket gjorde vårt kära land till den mest framgångrika nationen under VM. Bättre lycka i fortsättningen!

Växjö Marathon

8 varv runt Växjösjön, en runda som brukar vara en vacker njutning. Det var det första, kanske andra varvet också, i Lördags. Sen hade jag gärna bytt omgivning för det blev lite uttjatat men när tröttheten slog in på de sista varven så var det ändå svårt att lägga märke till sådana grejer som naturens färger o s v. Det positiva var att det var en väldigt flack bana. I efterhand hade det i försig varit roligare att ha klarat en mer kuperad bana, men det får bli en annan gång.

11.00 - Start, förvirrad som vanligt men kom iväg åt rätt håll men med lite för många löpare före mig för tror jag passerade säkert 40 löpare första varvet, och då var det ändå mitt långsammaste för det var så svårt att komma förbi klungorna med löpare.

12.00 - Drygt två varv avklarade och min höft började verka, kändes inte så positivt med tanke på att 3/4 av loppet var kvar. Kan ha varit mina nya inlägg i skorna som ställde till det lite.

12.20 - Chrille varvade mig. Jag vet det låter illa men det är inte jag som är dålig, det är han som är bra.

13.00 - Jag har sprungit halva och lite till och tagit ut ett av mina inlägg vilket gjorde gott för höftvärken som slutade tilltaga. Dessutom började "mat" serveras vid vätskestationerna och det var ju inte fel, mycket gott. Jag tror att jag tjänade ihop det mesta av anmälningsavgiften på maten som jag tog.

14.00 - Det började bli lite jobbigt att hålla samma tempo men det gick med hjälp en en danska som var trevlig och som sprang sitt 104:e marathon. Imponerande så tänkte att hon vet nog vad hon gör så jag hänger på. Vi snackade lite då och då och även senare i mål.

14.39 - Jag ser målet och hör samtidigt någon som hänger efter mig i hälarna. Strax efter gick han upp jämsides och det var roligt och vara med om en spurtstrid på slutet, särskillt med en annan bleking. Hur det gick behöver vi inte nämna.

Jag sprang i motionsklassen och det visade sig att jag hade blivit tillottad en vinst så det var lite roligt. Jag sa strax innan att vi kan lika gärna åka för jag kommer ju inte vinna men, det gjorde jag. Så där hade jag nog tjänat in hela min anmälningsavgift. Sen bar det hem för PIZZA!!! Och en slurk Pepsi som jag hade i kylen och som jag längtat efter ett par varv på slutet.

Nu tillbaka till vardagen med verkande ben och knän och höfter och tår och listan kan göras lång. Nu ska jag ta en "promenad" med mina små hundar, vi får se hur långt jag kommer innan jag stupar =). Förövrigt så vill jag tacka heja-klacken som var på plats. Det var väldigt uppmuntrande och roligt att möta er varje varv. Det gav lite extra energi till början på nästa varv. Tackar! Kul att även några KSS:are kände igen och hejade på mig =).

Veckans svar...

Svaret på förra veckans fråga var: Jack Nicklaus, som har hela 18 majors på meritlistan. Tiger ligger på andra plats med 4 färre. Om jag ställer samma fråga om 5 år ser förmodligen svaret annorlunda ut. Då har nog denna mannen ledningen...

IM-vaka...

Lördag 18.45 - Elitgruppen startar årets Ironman Hawaii. 15 minuter senare startar resten av de 1800 man/kvinnor stora startfältet. I en liten lokal som till vardags är Karlskrona Simsällskaps kansli, sitter en bunt människor och följer det 8 timmar och drygt 17 minuter långa dramat. Jag är en av dem. Tiden är den som det tog för Craig Alexander att förbättra förra årets placering med en plats, upp till toppen av prispallen. Efter att förra årets segrare fått problem med cykeln och fått bryta och tvåfaldige tyske segraren Norman Stadler stannat för att strechta ett antal gången under löpningen kunde Craig Alexander stoltsera över mållinjen med god marginal ner till näste man. Som invånare i Norden får vi glädjas med Danmark som länge hade en gubbe uppe i täten och som dominerade den 18 mil långa strapatsen på cykeln.

Med god mat och mycket vatten så lyckades vi hålla oss vakna. Vi gav dock upp efter den första mannens intåg i mål. Kampen mellan kvinnorna var ändå redan mer eller mindre avgjord. Wellington hade redan då över 10 minuters ledning, trots ett 10 minuters uppehåll på cykeln då en eker stack håll på däcket. Med en rekordtid på den avslutande maran var det inget snack om saken, förra årets vinnare tog ännu en titel.

Ser redan fram emot nästa års vaka, och då kanske man själv är lite mer insatt i det plågeri som förekommer på den där idylliska ön som en dag om året istället omvandlas till en plats för tortyr och plågeri.

Kroniskt ?

Förkyld...Igen...För femte gången på 7 veckor...det känns jätteinspirerande att leva...livsglädjen sprudlar ut ur öronen och varje morgon flyger jag upp ur sängen, sugen och förväntansfull inför den nya dagen och vad den har at erbjuda. Fantasi? Just nu är det allt det är. Tyvärr. Var ganska längesen jag kände så. Glädje när jag vaknade. Livsglädje. Har jag rätt att klaga, som lever i en värld av överflöd och lyv? Läste i en undersökning att om alla människor i "västvärlden" skulle dela med sig av sitt överflöd till svältande, törstande, sjuka människor, skulle man kunna mätta hela jordens befolkning. Vår lyx kostar liv. Kanske fel uttryckt. Vår lyx skulle kunna rädda liv istället för att ge oss nödvändigheter som pizza, godis och alkohol, som givevis är extremt viktiga för människans överlevnad och lycka. Katrin Schulman var med i programmet Topform som sändes igår. Anna Skipper förbjöd henne att dricka alkohol under de 8 veckorna de skulle jobba ihop, varpå Katrin tyckte att det skulle bli de tråkigaste, mest tragiska veckorna i henns liv. Borde man kanske börja funder när man bygger sin lycka och sitt välbefinnande på alkohol. Jag hade iallafall gjort det. Vart vill jag komma? Jag vet inte. Har jag rätt att klaga? Jag har inget klart svar på den frågan. Ja och Nej. Men min klagan kommer inte göra att någon annan eller jag själv mår bättre, så jag ska göra mitt bästa för att försöka låt bli.

Slående likhet =)...

En vääääldigt rolig liten filmsnutt. Sian Welch & Wendy Ingraham kämpar ända in i mål i 1997:s version av Ironman Hawaii. Den är väldigt rolig i sig men nu kan jag inte hålla mig från att gapskratta vart enda gång jag ser den. Anledningen är Wendy Ingraham, hon som kommer bakifrån och går om på slutet. Hennes stil i löpningen liknar väldigt mycket Martins efter vi hade sprungit 2,5 mil förra lördagen. Slående likt om du frågar mig. Kolla länken så får ni se vad ni har att vänta om ni springer långpass med Martin.

http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w&feature=PlayList&p=17026704D6C8EF52&index=1

Bättre sent än i November...

5 veckor / 35 dagar / 2408000 sekunder. Det har gått ett tag men nu tar jag mig i nacken och lägger in ett inlägg. Livets / "karriärens" första triathlon är avverkat. Mycket roligt och motiverande för framtiden, även om det fanns krafter kvar på slutet. Var oväntat trött efter simningen och svor då på att mitt livs mening skulle vara att få ge igen på Chrille genom att få honom att börja spela Golf. På tal om golf så är jag kanske den första att representera en golfklubb, Trummenäs Golfklubb, i en triathlontävling. Jag hade iallafall mycket stöd från övriga klubbmedlemmar längs banan =). En mycket rolig upplevelse som förhoppningsvis ska kunna fyllas på med fler tävlingar och oförglömliga upplevelser.

...Förberedelser, tack pappa för att du vill vara en del av min 1 person stora CREW...

...Japp, det är jag den vite där. Det är tecken på att man är man nog att möta den kalla oceanen Östersjön utan våtdräckt...sen måste man ju ha något att skylla på eftersom jag inte var först upp direkt...

...men inte sist upp heller. Såg fram emot att få cykla...

...och det fick jag...här kommer jag tillbaka efter 2 mil på cykeln...

...löpningen var rolig. Här varvar jag halvvägs. Snart i mål...

...och där var jag i mål, tillsammans med den blivande golfspelaren...

Njuter av att kunna gå...

Det andra intensiva utbildningsdygnet i jakten på pappret som ger mig titeln "Diplomerad Idrottskaplan" är över. Med risk för att trampa någon på tårna presenterar jag denna bistra, något komiska sanning; Större delen av deltagarna i kursen är mer än dubbelt så gamla som jag. Kille som är näst yngst är 32. Visserligen längtar jag tillbaka till att vara barn ibland men i deras sällskap känner jag mer som spädbarn. De flesta med någon slags pastorstjänst i bagaget och med dubbelt så många dagar räknade på sin livsvandring är erfarenheterna och intresserna på väldigt olika nivåer. Samtidigt roligt för man lär sin mycket av de andra. Jag hade dock önskat att det fanns fler ungdomar (jag räknar mig fortfarande till den kategorin) som hade samma drömmar som jag.

En tanke med hösten är att jag ska kunna kalla mig konditionsidrottare / löpare / triathlet eller något liknande när julen står runt knuten. Därför är min tanke sådan att jag ska känna liknande Homer på bilden ovan om 13 dagar. Växjö Marathon går då av stapeln och tanken / mardrömmen är att jag ska stå där på startlinjen klockan 11.00. Har jag tränat tillräckligt? Självklart inte! Gör det att det känns ännu roligare? Ja! Känner lite att om jag hade vetat att jag klarar den distansen utan problem så hade det ju inte varit så roligt. Så det ska bli kul att möta den omtalade väggen en bit efter 3 mil. Det ska bli kul att bli körd till sjukhuset efter och amputera bort benen, och en bit av näsan (Michael Jackson is in the house!) efter att jag träffat väggen. Det blir roligt!

Uppdatering...

Vilken dåligt bloggare jag visade mig vara. Efter ett års utbildning helt utan motivation har jag äntligen funnit lite gnista och glädje i att förkovra mig. Just nu läser jag kursen Idrottscoaching vilket har visat sig vara ett mycket intressant studieobjekt. Jag drömmer mycket. En del saker är uppnåeliga och andra är det inte. Den som säger att man kan göra vad man vill bara man bestämmer sig är i mina drömmar överbevisade så länge en tidsmaskin inte finns att tillgå. Kul att jag har en besökare på min "blogg" iallafall, tack för stöde Chrille! Ska bli roligt med IM-vaka. Förra året satt jag ensam men nu får jag (Karlskrona sim)sällskap. Nu frågar jag mig, varför skriver jag blogg om inget läser den? Vet inte. Men om jag inte skriver så kommer ju ingen börja läsa heller så... På återseende!

Filosofen Fredrik...

Vandrande i tvivel, oron om ett förlorat hopp, men ur tvivel kommer insikt och tro ---> återfunnet hopp. En människa som aldrig tvivlar, kan heller aldrig tro. Att tro är ett beslut. När ett beslut tas så finns alltid mer än en utväg, annars behövs inget beslut. För att ett beslut ska kunna tas krävs tvivel, annars finns det inte flera alternativ, vilket inte gör det till ett beslut, vilket utesluter existensen av tro.

Genom mina tvivel har jag funnit fler alternativ och argrument för att välja en annan väg. Trots det väljer jag att stå kvar i min tro. Genom det har den stärkts och vuxit och flera förut okända argument till förändring har eliminerats. Kritisera mig gärna, det som inte klarar prövningar är inte värd att behålla!

Gotland...

Hemkomna från Gotland, visserligen över en vecka sen men bättre sent än aldrig. En härlig resa men perfekt väder för cykling men inte för vatten (varken bad eller nederbörd). Solen halvsken och det var så där lagom varmt, så inget att klaga på där. Snälla gotlänningar lärde oss om öns historia och vid ett tillfälle blev vi även inbjudna i ett hem för natten, något som inte gick att tacka nej till. Alternativet hade varit tält och bad i Östersjöns stormiga vatten, nu blev det istället sängar, dusch (visserligen kallvatten men man är väl inte prins av paraguay heller), toalett och andra lyxigheter. De andra nätterna blev det dock tält och det har verkligen sin charm det också, för att inte tala om naturen som toalett (hörde förresten på nyheterna för någon dagsen att "urinering på offentlig plats" bötfälls med 800 kr, och att Gotland låg längst ner på listan över brott, en statistik jag stolt bättrade på).





En väldigt populär och publikvänlig tillställning på Gotland, det fanns till och med parkering avsedd för åskådarna. Vi missade tyvärr kvällens avrättning men vi hörde ryktesväg senare att det ska ha varit årets event.





Stora Karlsön, imponerande natur och djurliv. Kändes inte så svenskt. Det tyckte inte Charlotte heller så hon började prata engelska med folk för hon trodde vi var utomlands.





Fortfarande på Stora Karlsö, med fyren i bakgrunden.




På Fårö, med fyren i bakgrunden. Om vi är besatta av fyrar? Nej, vad får dig att tro det?





Ni raukar inte se Charlotte på den här bilden, det verkar som jag har tappat bort henne? Langhammar, Fårö.




Charlotte vid Visby ringmurs södra port

Gotland imorgon!

Imorgon (för övrigt min födelsedag) bär det av till Gotland tillsammans med Charlotte, på cykel! Det kommer säkerligen bli roligt, förhoppningsvis har vi tur med vädret också. Lär väl blåsa mycket men om vi har motvind på vägen norrut kan vi ju hoppas att vinden vänder tills vi ska tillbaka.