10 oktober, 2009

IM-vaka...

Ikväll vankas det Ironman-vaka på Hawaii. Eller vänta nu, tävlingen är på Hawaii, vi är i KSS kanslilokal. Jaja, får väl nöja sig med det näst bästa. Det kommer bli spännande, känns lite som julafton. En av årets högtider. Pirrade t o m lite i morse när jag insåg att ikväll gäller det. Gick in på Ironman-hemsidan och där stor det "race day" varpå det blev ännu mer verkligt. Och nu har jag spanat in förhandssnacket så nu har jag bra koll på vilka som kommer göra upp om segern. Så klockan 4 i natt när jag kör hemmåt så får vi se om jag har rätt i min gissning eller inte. Va? Nej, vadå nörd. Jag? Skulle jag vara....nej, det kan du väl inte mena? Sluta nu, det är inte roligt!

Ja, jag har visst blivit lite nördig när det gäller denna sporten, triathlon är det väl den kallas. Enligt det ej akademiskt accepterade uppslagsverket wikipedia är triathlon följande: "Triathlon är en uthållighetsidrott som består av tre grenar: simning, cykling och löpning. Grenarna genomförs i en följd utan avbrott och den som är först i mål efter sista grenen vinner tävlingen." Andra stora tänkare beskriver däremot sporten som självplågeri, tortyr och störd. Jag föredrar väl någon blandning men det är väl också det som är tjusningen liksom. Det är stört. Det är plågeri. I många fall kanske också tortyr. Och det älskar jag tydligen att sitta och titta på. Andra tittar på filmer där man dödar vilt stup i kvarten. Det har aldrig varit min grej utan jag får min tillfredställelse av skadeglädje genom att se andra plågas under en hel dag.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med inlägget, hade ingen speciellt tanke mer än att det är väl dags att skriva lite kanske. Ikväll är det dags och jag kan inte hjälpa att jag har sett fram emot denna kvällen under flera veckor, och jag vet att när jag kör hem i natt klockan 4 så kommer jag känna mig levande och ytterst tacksam till Honom som skapat mig, en knäppgök och nörd ändå ut i fingerspetsarna.

1 kommentar:

Christian sa...

kul inlägg..såg det inte förrän nu...håller med att det finns något visst i att se andra svettas, plågas och kämpa...även om inget går upp mot att göra det själv istället :)