Förra helgen åkte jag på en konferens tillsammans med fru, bror och svägerska. Vi var i Vänersborg. Konferensen innehöll seminarier, studier, samtal och sång med Bibeln som grund för samtliga aktiviteter. Under de senaste åren har jag läst lite apologetik (argument för/emot en viss trosuppfattning), men efter dagarna på konferensen känns det på något sätt sekundärt och argumenten för och emot förlorar sig kraft något när man dag efter dag får se hörselskadade slänga sina hörapparater, haltande går normalt och alla möjliga fel rättas till. Dessutom berättar några olika hur de varit med då döda fått liv igen. Allt händer av en och samma anledning, som ett resultat av bön till Gud om hjälp. Charlotte bad t ex för en kvinna vars knä blev helat. Jag och en annan tjej bad för en kille mitt på gatan vars skadade arm blev mycket bättre och han kunde börja använda den igen. Det finns väldigt goda logiska argument för att tro på Bibeln, men jag håller också med om att det ibland verkar mer som en enda stor saga. Dessa händelser som vi får vara med om ibland (detta är ej första gången) sätter dock all logik och argumentation i ett annat perspektiv och vår mänskliga logik kanske inte riktigt kan mäta sig med den värld vi lever i.
Jag drar tre slutsatser från dessa händerlser:
* Den Gud som Bibeln talar om finns!
* Han lyssnar när vi ber och bryr sig om oss!
* Han är mäktig nog att rätta till sådant som är skadat och sjukt i oss, både i kroppen och i själen. Han har t o m kraft att väcka döda till liv!
/Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar