I helgen har jag varit på besök "ändå till Mariannelund" (Ida Svensson, 1978). Jag hälsade på Charlie. Eftersom vi inte kan bjuda hela hennes klass (även om hon gärna skulle vilja) på bröllopet så bestämde vi oss för att ordna en liten bröllopsfest på skolan för hennas klass. Vi fixade mat (varma mackor & vanilla cake) och de fixade resten. Det var jätteroligt, så nu ser vi mer än någonsin fram emot den 8:e januari när våra brokiga vägar ska bli en istället för två.
På bröllopsfesten hölls det tal, sjöng sånger, dansades, lekar och mycket annat roligt. Bland annat låtsades en av Charlottes klasskompisar att han var min gamla barndomsvän och berättade många fina minnen från vår uppväxt som jag av någon anledning inte kommer ihåg =). Men sen jag träffade Charlotte så hade jag inte längre så mycket tid för honom tyckte han men om man ska va ärlig så har vi träffats betydligt mer under tiden som Charlotte och jag varit tillsammans än tidigare.
Kvällen avslutades med en andakt. Det var en underbar kväll och när vi gick därifrån så kändes det nästan som att vi var gifta. 52 dagar kvar, känns som en evighet.
3 kommentarer:
Oj 52, tjena margot att jag måste ta mig samman snart!!!
Vilken rolig idé, nog inte många som tänker att man kan göra så för sina vänner...
whohooo:) Den där vanilla caken var inte dålig! Borde gjort en till så vi hade till måndag frukost med;) Kram din Charlie!
Ni är ju underbart påhittiga!!!!!/Kram från mamma
Skicka en kommentar