26 november, 2008

-Vad tror du att världsrekordet kommer att vara om 30 år?
-Med all säkerhet en hel del snabbare än idag….
-Javisst! Men om vi vet att man kommer att springa så mycket fortare om 30 år, hur kommer det sig att vi inte springer så fort redan idag?

6:e maj, 1954 bröt en man, Roger Bannister, 4-minutersgränsen på en engelsk mile (1609.344 meter). Det var en gräns ingen trodde var möjlig, eftersom många försök gjorts men misslyckats. Loppet skedde på Oxford University. Två veckor senare slog en australiensare rekordet med drygt en sekund, men blev aldrig ihågkommen, eftersom han inte var först. Varför sprang han inte sträckan lika fort tidigare? Han visste kanske inte att det gick.

Idag har rekordet sänkts med nästan 17 sekunder. Hicham El Guerrouj innehar rekordet på 3 minuter, 43.13 sekunder. Det slog han i Rom 1999.

Var Michael Johnsons världsrekord på 200 meter oslagbart? Fram tills Usain Bolt slog det var det enligt många det. Var det möjligt att hoppa över 6 meter i stavhopp? Fram tills Sergey Bubka gjorde det var det kanske omöjligt. Är det möjligt att ta 8 guld i ett och samma OS? Nu är det det. För ett år sedan var man nog väldigt tveksam. Vad är möjligt egentligen? Det kanske är frågan man bör ställa sig istället för vad som är omöjligt?

1 kommentar:

Christian sa...

jag säger som Gunde, "ingenting är omöjligt"...it´s all in your head, när fysiken är tränad till perfektion så är det bara de mentala barriärerna som ska brytas...kan vara en väl så stor utmaning...