Sitter och funderar på hur vida teorin inom ledarskapsforskning, "great man theory" stämmer eller inte. Den går ut på att bra ledare föds. Egenskaperna för en bra ledare är alltså något medfött och är inget som man kan träna upp, om man inte är född med de förutsättningarna. Med den inställningen är ju större delen av världens ledarskapsutbildningar o s v bortkastade resurser. Isåfall är mina tre år här på universitet bortkastad tid till stor del (vilket känns kanon), för jag är inte en av dem. Kan det vara så? Något som jag kan hålla med om är att det finns människor som föds med eller väldigt tidigt förskaffar sig speciella egenskaper som gör dem till naturliga ledare. I familjen, i skolan, i idrottsklubben eller vilka olika arenor de rör sig inom, får/tar de ledarrollen på ett väldigt naturligt och tydligt sätt. Genom sitt sätt att vara och uttrycka sig dras människor till dem och följer dem och deras värderingar. Andra människor tar andra roller oavsett vilken grupp de hamnar i. Andra tar olika roller beoende på vilken grupp de befinner sig i. De kanske är väldigt dominanta i familjen och i skolan men på idrottsträningen är de väldigt osynliga och har en helt annan roll. I dessa fall påverkar arenans typ/karaktär väldigt mycket. Är man duktig och har självförtroende i uppgiften växer kanske också ledarrollen o s v. Men så finns det dem som inte styrs av det heller. Vilka är de? Är det egenskaper de föds med? Och måste man vara född sådan för att bli en bra ledare? Vad är en bra ledare?
En bra ledare? Går det att definiera? Är inte det beroende på situation och tid och plats o s v. En rysk tyrann till volleybolltränare som står och gapar och skriker hela matchen igenom? Eller en lugn Tommy Söderberg som vankar omkring som pappa björn och säger bra spelat till en kass Fredrik Ljungberg som just skadat ljumsken igen? Båda kan ha framgång! En Ingvar Kamprad som går runt bland sina anställda, äter mat i resturangen o s v? Eller en chef som aldrig möter sina anställda face-to-face? Vilket är bäst? Är alla födda till ledare men på så olika sätt? Eller varför kan alla lyckas?
Det finns vissa egenskaper/beteende som är väldigt viktiga att inneha som ledare. Jag tror att vissa kan ha många av dem "ärvda", men jag tror definitivt att man kan lära sig dem. Det finns så många olika sätt att leda, kommunicera o s v, att alla kan bli framgångsrika ledare om man lär sig använda och behärska dem. Det är ju faktiskt t o m så att alla är ledare på något sätt. Föräldrar är ledare. Syskon är ledare. Djurägare är ledare. Lärare är ledare. Ledare finns överallt, egentligen är vi nog alla ledare på något sätt. De flesta av oss gör det nog ganska bra. Vi är kanske alla födda till ledare men på olika sätt, för olika människor och inom olika områden. Jag vägrar iallafall tro, att det finns en liten grupp som föds till framgångsrika ledare och andra får snällt stå åt sidan och se andra lyckas.
3 kommentarer:
Tror inte ledarskap är medfött, även om vissa har varit tvungna att ta ansvar som små och därmed utvecklat ett sorts ledarskap. Saker som tydlighet, ärlighet, våga ta ansvar och våga kavla upp ärmarna och visa vägen tror jag är nyckeln till framgång som ledare. Men vad vet jag.
Nej, det är svårt att veta. Och alla har ju olika teorier. Frågan är: måste man veta? Kan man veta? Man kan säkert hålla på att älta i all evighet och det tycker ju jag är roligt så =)... Kul att du läser men du glömde svara på frågan =).
Hehe..vissa menar ju att allt är sociala konstruktioner.. Det tror kanske inte jag men jag tror att självklart påverkar vad man är med om hur man utvecklas. En förutsättning för att bli en bra ledare tror jag är att man vill det..hehe låter nog banalt men vill man inte så blir man det inte. På så sätt tror jag att man kan bli bra. Men sóm du säger också så finns det ju ledare på så många olika områden och nivåer.. Och för vissa ledarroller tror jag ytterst få klarar av.. Och sen kan man ju fråga sig vad en framgångsrik ledare är? hur mäter man framgång?
Sen om man ska koppla till det Jonathan sa på hållplats så har vi nog olika saker vi ska och vill göra. Men där kommer det igen tror jag. Just att man måste vilja också.. Oj,nu vet jag inte riktigt vad jag skrivit=) Men kul att läsa din blogg=) tänkvärt.. / Bepp
Skicka en kommentar