Det andra intensiva utbildningsdygnet i jakten på pappret som ger mig titeln "Diplomerad Idrottskaplan" är över. Med risk för att trampa någon på tårna presenterar jag denna bistra, något komiska sanning; Större delen av deltagarna i kursen är mer än dubbelt så gamla som jag. Kille som är näst yngst är 32. Visserligen längtar jag tillbaka till att vara barn ibland men i deras sällskap känner jag mer som spädbarn. De flesta med någon slags pastorstjänst i bagaget och med dubbelt så många dagar räknade på sin livsvandring är erfarenheterna och intresserna på väldigt olika nivåer. Samtidigt roligt för man lär sin mycket av de andra. Jag hade dock önskat att det fanns fler ungdomar (jag räknar mig fortfarande till den kategorin) som hade samma drömmar som jag.
En tanke med hösten är att jag ska kunna kalla mig konditionsidrottare / löpare / triathlet eller något liknande när julen står runt knuten. Därför är min tanke sådan att jag ska känna liknande Homer på bilden ovan om 13 dagar. Växjö Marathon går då av stapeln och tanken / mardrömmen är att jag ska stå där på startlinjen klockan 11.00. Har jag tränat tillräckligt? Självklart inte! Gör det att det känns ännu roligare? Ja! Känner lite att om jag hade vetat att jag klarar den distansen utan problem så hade det ju inte varit så roligt. Så det ska bli kul att möta den omtalade väggen en bit efter 3 mil. Det ska bli kul att bli körd till sjukhuset efter och amputera bort benen, och en bit av näsan (Michael Jackson is in the house!) efter att jag träffat väggen. Det blir roligt!
2 kommentarer:
Hej Fredrik, om du går in i Marathon-väggen så gör du det inte ensam, om du åker ambulans så gör du det inte ensam, om du amputerar benen så finns det någon som bär dig. Men du ... det måste inte gå så illa - vi kommer och hejar på dig / P
Haha, det ska bli kul i Växjö. Helt rätt inställning att det ska bli kul, just för att det kommer att bli jobbigt...annars vore det ju ingen utmaning. Utmaningar blir ju roligare ju färre som klarar av dem...och jag skulle gissa på att det är 1% av befolkningen som överhuvudtaget skulle kunna tänka sig att springa marathon, men bara 0.5% som verkligen förverkligar sin dröm...snart är du en av dem. Ses till helgen!
Skicka en kommentar